Liknelser - övning 5.

När vi körde till festen på våra moppar så kände vi oss fria som fåglar. Huset var stort och man hörde musiken utifrån lika högt som en tiger skriker.

När vi kom in i huset var det varmt som en bastu, men ingen brydde sig. Skorna låg huller och buller i hallen, ingen skulle kunna hitta sina skor efter festen, som en nål i en höstack. Alla var glada som laxar och det var snacks överallt. Jag var hungrig som ett lejon, så jag åt mycket godis. I huset var det lika många människor som myror i en myrstack. Folket dansade, sjöng högt som tuppar och hoppade. Det var mörkt i huset och bara några få lampor, nästan lika mörkt som natten. Kvällen var ung och vacker som en natthimmel.

Tjejen som hade festen, var lika förvirrad som en höna. Men mycket trevlig. Erika var hennes namn. Men just i kväll grät hon. Så jag frågade mjukt som en katt :
- Erika? Mår du bra?
Hon svarade dystert som döden :
- Nej... Min mamma har fått reda på att jag har fest, jag kommer få utegångsförbud. Min pojkvän ska på semester i 7 veckor, jag kommer inte kunna säga hej då.
- Det skall nog ordna sig. Sa jag ödmjukt.

Efter en timme eller två kom det killar ifrån gymnasiet till festen. Dom stormade in som vilda djur. Dom var inte bjudna. I handen hade dom med sig sprit, många unga började dricka, festen blev katastrof. Folk spydde och grät överallt.

Efter festen stannade jag och mina kompisar kvar och hjälpte Erika med att städa. Hon var trött som Trötter i dom sju dvärgarna. Hon vinglade som bambi på hal is. Möblerna låg på olika ställen upp och ner. Vi torkade upp all spya. Det var äckligt som smuts. Men vi städade allt och sedan körde vi hem.

När jag kom hem var jag glad att jag inte drack, och förstod att det var dumt att dricka. Dumt som en kråka.

Liknelser övning 7. 
Plötsligt blev det svart som natten och vi var inlåsta. Jag Ebba Ella och Alice skulle bara handla, men nu är vi instängda i varuhuset, som en fängelsehåla.
-Hur ska vi komma ut frågade Alice?
Ebba svarade och sa - Vi måste tänka, tänka så att det knakar.
När vi hade tänkt ett tag så förstod vi att man måste kunna komma ut ifrån lagret, för det måste finnas en nödutgång för dom som jobbar där. När vi kom på detta så sprang vi till lagret snabba som leoparder. Mina fötter kändes så lätta, även om jag var lite rädd. Men känslan av äventyr förde mig framåt. Men Ebba som inte sportar blev så trött så hon stannade och pustade som en hund. Vi skrattade och glömde bort det läskiga i någon minut. Vi fortsatte med att gå mot lagret. Dörren var riktigt stor som förde oss till lagret, nästan lika hög som ett hus. Inne i lagret var det hyllor breda som lastbilar. Man hade kunnat gömma sig här inne hur lätt som helst. Vi kunde inte se någon vägg eftersom hyllor stod i vägen.
Då sa Alice:
- Vi måste klättra upp på hyllorna så vi kan se någon utgång.
Vi höll med, så Alice och jag började klättra uppåt, vi klättrade lika bra som apor. Vi hjälpte varann, hylla efter hylla. Hyllorna var nära varann så det var enkelt att klättra upp. När vi var uppe på toppen var det så högt som ett berg.Vi såg en utgång, den var till vänster ifrån hyllan. Nu kom det stora problemet... Hur skulle vi komma ner? Vi ropade ner till Ebba och Ella att dom måste hitta en stege, det ekade som i en idrottshall. Ebba och Ella tänkte att det var som att hitta en nål i en höstack. Som tur var  så var det en hög stege som var nära den hyllan vi var på. Ebba och Ella blev lyckliga som fåglar. När vi alla