Under hela medeltiden trodde man att jorden låg i centrum av universum. Detta var en ide som kallades geocentriska världsbilden. Denna världsbild delade även kyrkan. På denan tiden hade kyrkan nästan all makt. Men på 1500-talet kom det en man vid namn Nicolaus Kopernicus som hade en annan ide om hur universum såg ut. Hans ide var att solen var i mitten av universum och att allt kretsade runt solen. Detta kallade han den heliocentriska världsbilden. Han bevisade också att jorden kunde rotera runt sin egna axel på ett dygn. Men kyrkan var fast bestämda vid sitt beslut och sa att det inte alls var så som Nicolaus sade.
Johannes Keplers forskning stödde också den heliocentriska världsblden. Han visade med hjälp av matematiken att solen befann sig i mitten av universum. Eftersom den geocentriska teorin inte hjälpte sjömännen vid navigeringen så försökte Johannes komma på en annan teori. Där stämde den helocentriska bilden bättre.
På slutet av 1500-talet kom en annan forskaren som utvecklade Nicolaus och Johannes tanke. Han hette Galileo Gallilei. Han utvecklade deras teorier om den heliocentriska världsbilden och stod upp mot kyrkan en än gång. Kyrkan tyckte inte om dessa nya ideer eftersom dom tyckte att jorden skulle vara i centrum för att människan var guds största skapelse. De tyckte heller inte om att man började förklara världen och olika saker med hjälp av vetenskap och förnuft. Tidigare hade religionen och kyrkan bestämt om dessa saker. Kyrkan var rädda om sin makt. Efter att Galileo Galilei sa sin teori så började folket lyssna och använda sig av hans teorier.
Men den personen som fullgjorde teorin om den heliocentriska världsbilden var Isac Newton. Isak levde i slutet på 1600-talet och i början på 1700-talet. Han kunde förklara den med hjälp av gravitationsteori. ( naturlagen )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar