Detta är ett stycke ifrån Sandor/ /Ida. Dom sitter på Sandors rum och pratar. Efter en stund säger Ida:
Ida- Kan du inte visa något steg från dansen?
Han ryser till
Sandor- Vadå visa?
- Något steg eller... ja jag vet inte. Vad som helst?
Han blir generad.
Nä, men... jag har ju slutat.
- Vadå? Har du glömt hur man gör, eller?
- Du skulle bara tycka... på åtta kvadratmeter?
Sandor tycker att detta är en jobbig situation. För att han tycker det är pinsamt och han är rädd för vad Ida ska tycka. Jag känner mig igen i detta, alltid på fritidsgården så sitter en killkompis med en gitarr. När vi är ensamma så brukar jag alltid sjunga när han spelar gitarr, så för någon vecka sen så frågade någon om jag inte kunde sjunga till. Det var exakt samma situation, jag vågade inte först. Men till slut så sjöng jag. Alla klappade som var på fritidsgården. Nu när jag är där sjunger jag varenda gång vi är där. När man har gjort det en gång, kan man göra det om och om igen. Då är man inte rädd längre för vad andra ska tycka, för dom tycker oftas samma sak som dom tyckte första gången. Men en sådan situation är svår, för man vill inte vara feg, men man är samtidigt inte tycka att man är dålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar