fredag 17 januari 2014

En dikt om kärlek och Gud.

Det skall komma en dag då du hänger fast vid honom som en blomma vid sin stjälk, då hans skymning är ditt ljus och hans torka är din källa, då du irrar kring i gångarna av ett vidsträckt slott och känner att du älskar. Och att han endast lever av din renhets vita bröd och att hans blod blott strömmar i din moderliga ömhets bäcken. Det skall vara tungt och underbart och hårt och oskiljaktig.

 Denna dikten handlar om när någon berättar för en kvinna om hur det är att vara riktigt kär. När jag läste denna så tänkte jag att det var gud som berättar hur det är. För gud låter så klok och smart, det gör denna dikten med. Jag valde denna dikten för jag tyckte att det var så fina ord i den, och den är sann. Dessutom så låter det som att det är gud som säger det. Det är en bonus helt klart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar