Fantastiska 1800-talet, fantastiska Charles Dickens.

Mitt mål är mot den regniga staden.  Här har vi mycket mode, stora klockor, och mycket olika sevärdigheter.  Vet ni vilken stad jag menar?
Det har varit en lång och jobbig resa. Det började med att jag åkte i min mors gamla häst och vagn från byn Glommen, det är en gammal vagn med otroligt sköna bänkar med gröna kuddar. Jag åkte upp till Göteborg och vinkade av mina föräldrar och hoppade på det stora fartyget.

Fartyget var på väg till mitt mål. London. På båten var de många tjocka gubbar som drack mycket sprit. Det luktade förfärligt, så jag bestämde mig för att gå ut på däcket. Jag kände att luften kom i mitt ansikte. De va härligt här på havet, känna doften av havet. Efter några minuter sätter jag mig på en vit bänk och börjar läsa Sketches by Boz, det är Charles Dickens första bok. Jag valde den för det var Charles bok som gjorde att hans karriär startade.



Efter många timmar klev jag i land i hamnen, det var skönt att äntligen vara på marken igen. Jag kollar mig omkring och kisar med ögonen för solen bländar mig i ansiktet. Jag ser att lite längre upp på en ojämn väg stod det en vagn och väntade på mig. Den va ganska likt min mors gamla vagn. Det  var kvavt i vagnen, och jag kände känslan av illamående. Den vagnen satt jag och åkte i 2 timmar.

 När jag klev ut såg jag mig omkring, det var stora stenhus överallt, om man kollade åt vänster såg man den stor bron. Jag kände att jag måste vara riktigt häftig för mitt yrke. Det var ett fritt yrke!
Som jag hade sagt till min chaufför stannade han utanför Pret a Manger. Caféet där jag skulle träffa Charles Dickens för en intervju. Dom hade en stor uteservering, det var många som satt och solade ute i solskenet med en kall dricka. Jag gick in genom den stora bruna trädörren. När jag kom in i Caféet var det röda stolar med vita bord. Runt kassan var det en lång bänk och det stod kakor och olika drickor i bardisken. Väggarna var också röda med många tavlor på. Det var ett fint och mysigt Café.

Längst bort i hörnet ser jag en man som ler riktigt stort och vinkar på mig med en vink som menar att jag ska komma och sätta mig. Jag går bort och sätter mig mitt i mot honom. Det är Charles Dickens som jag sitter med. Vi går och beställer  Jag börjar med : Hej Charles Dickens! Jag tänkte ställa några frågor.

Hur var din barndom med föräldrar och syskon? - inte bra, vi var mycket fattiga i min familj, man kan säg att vi hade en ekonomisk kris. Jag jobbade mycket själv som ung för att kunna äta mig mätt
om dagarna.

Jag har hört att du inte gick i skolan så mycket, varför? -  För att jag fick jobbade så mycket under den tiden i skolan, så jag hade helt enkelt inte tid. Men när jag blev lite äldre så lärde jag mig att stenografera.

När flyttade du i till London?  - När jag var nio år gammal. Så att pappa skulle hitta ett jobb här.

Du är en riktigt berömd författare! Vad kallades din första bok? -  Sketches by Boz heter den.

Du och din fru var gifta, hur många barn fick ni?  -Vi fick tio stycken, men en utav dom dog vid 8 års ålder, det var väldigt tragiskt, min fru tog det hårt. Hon fixade en riktigt fin begravning åt han.

Det här har varit en otrolig resa. I London är det otrolig vackert och annorlunda från Sverige. Det finns så många möjligheter här i London. Jag förstår att Charles pappa valde att flytta just hit för att hitta jobb, både pappan och Charles fick nya möjligheter.


Jag sätter mig ner på den vita bänken på båten på väg hem till Sverige. Jag tycker Charles är en otrolig författare med många bra åsikter tänker jag för mig själv. Jag tar ner handen i min påtfölj och tar upp min Sketches by Boz och läser vidare igen. Än har jag inte fått riktigt nog av Charles Dickens.