Vi har läst en bok som heter 62 dagar, denna boken är skriven utav Cilla Nauman. Huvudpersonen i denna boken heter Tom. Tom och Bror, (som även är Toms bror ) åker ut till sin lilla stuga med sina föräldrar. Dom åker ut hit varje sommar och är här hela sommaren. Här har dom många kompisar från olika hörn i Sverige. Dom har en speciell kompis här. HAn bor här ute året om. Han kallas Lassemiss. Han är en väldigt egen person, han är lång med flottigt hår, och alltid samma kläder.
Boken börjar med att dom åker med sina moppar nerför samhällets backar. Det är Toms första sommar med moppe. Det är härligt, vinden blåser mot deras ansikte och sommaren är bra. Dom är på väg mot den lilla stranden som har en pir jämte sig. Det är där dom ligger och solar och badar varje sommar. Killarna skryter om hur många brevlådor dom har tatt sönder, även Tom säger att han har gjort det. Men det har han inte, han bara säger det.
Efter ett tag åker dom ner till bapptältet, Tom har inte en aning om vad dom ska göra, men han hänger med iallafall. När dom kommer fram ser Tom att dom har en bensindunk på en utav mopparna. Sedan gömmer sig pojkarna bakom tältet som dom alltid gör. Som en vanlig kväll. Jämte tältet finns det en stor grusplan. En utav pojkarna häller ut bensinen på grusplanen, som bildar ett kors. Som en symbol till Bapparna. Efter ett tag tänder dom på detta och det brinner med stora lågor med eld på grusplanen. Dom blir rädda för att det kommer ut folk, så dom springer iväg från branden, långt bort. Efter några veckor i skräck över att dom ska komma i polisförhör, är dom mest i garaget o meckar med mopparna. Till slut blir det polisförhör och Tom vet inte vad han ska säg. Men som tur var så fick han en jätte bra polis, som förstod han bra. Han ställde bra frågor och han blev lugn. Dom blev inte arresterade och det var lugnt igen.
Efter några veckor så börjar sommarlovet ta slut, och det börjar bli långtråkigt ute på landet. Tom låg hemma och mådde inte bra alls, han hade en jätte tung huvudvärk. Men det han inte visste var att just denna kväll skulle något fruktansvärt hända. Denna natt dog Lassemiss, han dog på grund av att en vit Saab körde på han. Han skulle gå ut mitt i natten för att fixa sin brevlåda som hade gått sönder, det var storm. Det var då han blev påkörd.
Lassemiss begravning blev sorglig, Tom grät och alla grät hela tiden. Tom tänkte på om det var hans fel, deras fel. Om dem hade tagit ner Lassemiss brevlåda så ha var tvungen att fixa den.
Jag tycker att denna boken var sådär. Författaren skrev mycket detalier så man förstod vad den handlade om. Man fick en helt egen bild på boken. Det tycker jag är bra. Annars tycker jag att boken var väldigt dyster. Det hände oftas inte så mycket bra saker. Boken börjar med att Toms farfar dör. Den slutar med att Lassemiss dör. Död, död och död. Det hade vart bättre om hon blandat både gott och ont. Kanske någon sommarromans? Eller att dom hade badat lite oftare vid piren? En sommar är det meningen att man ska göra saker, mycket olika saker, det gjorde dom inte i boken. Jag fick inte den sommar känslan som jag trodde jag skulle få, när jag fick reda på att vi skulle läsa boken. När jag tänker på boken tänker jag grått, som om det bara var en tråkig och dyster sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar