Joan Miró.

Joan Miró är född år 1898 i Monte -Roig del Camp i Italien. Joan Mir'o var en omtänksam, men även känslig kille som barn. Joans föräldrar ville senare i livet att Joan skulle bli en affärsman och tjäna mycket pengar. Men det ville inte Miró, så han " protesterade" genom att bli sjuk. Under denna perioden så ägnade han mycket tid åt konsten, och det var nu han ägnade mycket tid till sin konst. Efter sin sjuka period så fick han till slut börja på en konstskola i Barcelona. Några år senare åkte Miro till Paris och träffade den store Pablo Piccaso. Pablo hjälpte Miro och satte honom i möten med några bra kontakter inom konsten. Paris var mötesplatsen för att stora konstnärer, och det var i denna världen Miro slängdes in i.När miro anlände till paris så höll han på med kubisk form, men under dessa åren i Paris så ändrade Miro sin stil till surrealistisk konst. Ett utav hans stora konstverk under denna perioden var Dona i Ocell. 
Miros mamma var ifrån Mallorca, och under Miros lov var han mycket hos sin mamma. Det var även här han träffade sin blivna fru. Pilar Juncosa. Miro gifte sig år 1989 med denna kvinna. Dom letade hus i Mallorca ett tag och bodde ute på mallorca de följande 30 åren av sina liv.  Miro dog 25 december 1983. Han är begravd på en kyrkogård i Barcelona. Man märker att Miró verkligen älskade konst. Eftersom han skulle kunna göra så mycket för att få måla.

I början utav Joan Mir'os konstkarriär var han en realistisk och en detaljerad konstnär, men han blev sedan en speciellare konstnär. Han var en surrelaistisk konstnär. Surrealistisk konst är när det är en bild som inte hänger ihop, en bild som inte är rätt i människans syn. Men Miro använde sig även utav klara färger som grönt och rött. Dessa färgerna valde han eftersom han tyckte dessa färger  påminde honom om Mallorca, där han fick mycket inspiration ifrån i sin konst. Han använde sig utav många olika klara och " glada " färger. Det ser vi här i hans konstverk på bilderna nedan.














Jag har valt att skriva om Dona i Ocell som är detta konstvärk ovanför. Joan Miro skapade denna skulptur med hjälp utav Joan Gardy år 1982. Detta var Miros sista konstvärk. Dessa bilderna är tagna ifrån olika vinklar. Men min blick fastnar på den bilen rakt ovanför. Min blick fastnar på tratten som är högst upp på skulpturen. För mig förställer denna figuren ett instrument. Jag tycker det ser ut som om något sorts ljud ska komma ut ifrån tratten, som ett slags blåsinstrument. Jag ser en färgglad skulptur, men man kan tolka denna figuren på många olika sätt. Vissa andra tycker den ser ut som en slags fågel. Men jag tycker att den ser ut som ett instrument. När jag ser denna skulptur så blir jag lite sorgsen eftersom den ser så ensam ut. Den står där helt annorlunda, och det är därför jag samtidigt blir glad. Eftersom den är annorlunda och att det är många glada färger, vilket Miro även var känd för. Det är ett surralistiskt konstvärk. Så detta konstvärk ger blandade känslor.