Hitlers väg till makten.

Runt 1932 hade hela världen en ekonomisk kris, så även Tyskland . Man kan säg att hela världen var i en lång depression. Den största ekonomiska krisen var i Europa, eftersom Europa var dom som var mest delaktiga i första världskriget. Hitler drog nytta utav Tysklands situation. Ekonomin var väldigt dålig i Tyskland, och många var arbetslösa. Hitler visste att Tyskland behövde en stor ledare som kunde ta hand om detta, det enda han behövde ha var en syndabock, ett problem som han visste att han enkelt kunde hitta en lösning på. Judarna. Han fick judarna att bli som en syndabock, att dom inte var riktiga tyskar och tog alla jobb för dom " äkta " tyskarna.

Hitler höll många tal och fick mer och mer beundrare, han var en väldigt karismatisk person. Han använde sig även utav mycket propaganda, för att nå ut till folket och övertala dom att han var deras ledare, som om att han var den som var den bästa ledaren man kunde få. Han skickade ut propagandan som tidningar, affischer och även i sin egna bok.

Redan 1930 fick Nazistpartiet 6, 5 miljoner röster. Nazistpartiet var inte det största partiet än som Hitler hade önskat. För att få så lite motståndare som möjligt så gjorde han sig av med många vänster stående. Som tex kommunister.  Hitler kämpade på med att fånga folket i 2 år till, och på bara denna korta tiden så fick han 13 miljoner röster. Nu var Nazistpartiet det största partiet i Tyskland. 1933 blev Hitler rikskansler, nu fick han makten, för sig själv.

Hitler var en väldigt smart man, tycker jag, visst han var verkligen dum och tänkte på ett sjukt sätt. Men han var smart, han visste vad folket ville ha. Folket ville ha sitt land tillbaka, dom ville att dom skulle göra allt tillsammans. Hitler höll med om detta inför folket. Men i verkligheten var det inte så han ville eller gjorde, han tog sjuka och dåliga beslut själv. Han agerade mer och mer som en diktator. Han höll inte det han lovade folket, vilket är skamligt.

Hitler var själv med i första världskriget som Tyskland förlorade. Men Hitler såg det inte som att det var Tyskland som var för svaga, han skyllde på att det var judarna, socialdemokrater och kommunister som förstörde för Tyskland, vilket inte ens är sant,anser jag... Men han menade att dom riktiga tyskarna var ute i krig, medan dom andra " icke tyskarna" var hemma och högg dom riktiga tyskarna i ryggen i den sk "novemberrevolutionen". Detta gjorde att dom förlorade kriget. Denna teorin kallas för "dolkstöldslegenden". Jag tror att det var bla på grund utav detta som Hitler började sitt hat mot judarna. Han blev så arg och full av ilska, och detta gjorde att varenda gång han pratade om judarna så tändes en arg låga inom honom. 

I en bok som vi läser nu i Svenskan här i skolan så försöker en tjej ta över skolan med hjälp utav Hitlers idéer. Självklart så är inte hon så ond som Hitler var, men man märker ändå en likhet mellan henne och Hitler. Båda två hade mycket hat i sig, och man märker att båda två skulle kunna göra vad som helst för att få igenom sin vilja.

En sak man skulle kunna hålla med Hitler om, är att det var viktigt att göra något åt den höga arbetslöshet som fanns i Tyskland. Det var bra att Hitler gjorde olika åtgärder för att skapa mer jobb. Men Hitler hade en teori om att arbetslösheten var judarnas fel, och det tycker inte jag. Om jag skulle vart Hitler så skulle jag inte skyllt det på judarna. För alla har en rätt till att leva i ett samhälle. Det spelar ingen roll i vilket land det är, alla ska ha samma rätt till att leva det liv man vill leva. Vi alla är människor, samma sort. Hitler klarade att genomföra sin politik, han blev rik och stor. Men är det verkligen det som räknas? Om man ska vara en ledare ska man vilja allas bästa. Och det ville inte Hitler.